Nu har jag kommit på anledningen till varför jag inte riktigt kommer mig för att skriva här så ofta. Jag hade ganska tidigt i bloggen bestämt mig för att bespara er ohästintresserade långa utlägg kring detta ämne, men eftersom det är mitt allra största intresse är det ju det jag helst vill skriva av mig om. Så nu när lilla fröken lade ihop ett och ett insåg hon att om bloggen ska överleva måste det in mer HÄST här :)

Goliath, heter han. Hästen med stort H. Fast han är ju faktiskt bara en ponny på sina 145 cm över marken men fyller titeln som häst gott och väl. Jag som för det mesta ridit travare hittade en kallblodstravare åt mig och Polisen, som jag delar Goliath tillsammans med på foder. Att han är kallblod och en liten skrutt kändes ganska märkligt till en början och inte blev det bättre av att han hade humör som en envis oxe och vinglade av och an på ridbanan. Men ju mer vi lärt känna unge herr Goliath desto trevligare har han blivit när han fått rutiner och gränser för hur man uppför sig mot nytt folk. Ridningen har också den gått framåt med stormsteg genom den fantastiska akademiska ridkonstens lära.

För ett antal veckor sen fick jag erbjudandet om att köpa Goliath. Det var ett ganska svårt beslut egentligen. Dels för att jag kanske inte riktigt tänkt mig ett litet kallblod som ny häst, men framförallt för att alla mina sparade pengar går till det förestående bröllopet. Efter lite funderingar kom jag fram till att det nog skulle kunna lösa sig ekonomiskt om jag fick avvakta ett tag med köpet och det hade inte Gs underbara ägare något emot. Sen hände det viktigaste...nu när jag visste att G skulle kunna bli min vågade jag ta honom till mitt hjärta, visste att jag inte skulle behöva bli ledsen och besviken av att behöva lämna tillbaka honom. Plötsligt uppstod det där speciella bandet som man kan få med vissa djur och människor, det som gör att man skulle offra allt man äger och har för den individen. Och den känslan har bestått.

Så nu har jag återigen två väldigt viktiga individer i mitt liv, hästen och sambon. Det luriga är att hålla balansen dem emellan. Det har förekommit mer än en gång att sambon känner sig lite åsidosatt för hästens skull. Kanske är det för att hästen inte har lika många egna åsikter och saker och ting. Det värsta är att jag vet ju att sambons åsikter oftast är mer verklighetsbaserade än mina egna och att han tänker steget längre än vad jag själv gör. Så det är nog bäst för mig att jag fogar mig ibland för allas vårt eget bästa :) Det enda jag önskar sambon är att han också skulle kunna strunta lite mer i verkligheten och drömma sig bort, för det är alldeles fantastiskt. Dessutom brukar dröm kunna bli verklighet med lite envishet, något som jag har i överflöd och som har tagit mig ganska långt här i livet. Men det kanske är så att i ett förhållande måste en ha fötterna på jorden och den andra flyga i molnen...innan man hittar balansen där båda svävar tillsammans.

Nu undrar ni väl hur jag kan ha tid att sitta och skriva såhär långt idag. Jo ni förstår att jag har blivit sjuk igen. Förkyld och alladeles utmattas. Men nog fanns det lite mer energi i kroppen idag så imorrn tänker jag minsann gå till jobbet. Jag är inte riktigt gjord för att vara sjuk, det händer för mycket roligt i livet för att man ska ligga hemma på soffan instängd i ett hus hela dagen. Solen lyser, vårfåglarna drillar, inskolningarna på jobbet fortsätter, hästen väntar och jag vill flyga.

Under tiden bakar jag kaka, Knäckig kokosruta, eftersom jag återigen förstörde glasyren på Kärleksmumsen.

"MIN" Goliath i vårsolen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Några trädgårdsbilder från dagen...men de känns som ett skämt och oerhört oviktiga efter flera av de inlägg som finns att läsa på FB. Människor som är hatiska, som vill bygga murar och använder våra gamla och sjuka som svepskäl. Om än kroppen int...

Äntligen lite långledighet och ett ypperligt tillfälle att vara ute och njuta av den begynnande våren! Vi har ju kanske ett litet annorlunda synsätt på det här med att slappna av och njuta. Eftersom huvudet får slita på vardagarna är det underbart at...

Nu har vi bestämt att våren är här och dagarna tillbringas mest utomhus. Vår familj älskar att vara ute och därför lägger vi kanske mer tid och pengar ute i trädgården än inomhus. Lisen har blivit så glad i att mata kaninerna men idag var det Jac...

Min fina bergsklematis i rosa och vitt har överlevt vintern i frostvitt mörkt garage och nu får den vakna till liv i uterummet. En omplantering och klätterstöd så hoppas jag att den ska trivas! ...

Idag har rosorna fått skuggnät inför den stundande vårsolen. Risken finns att rosorna vaknar innan tjälen gått ur marken och då kan de inte dricka vatten. Så nu lurar jag dem att sova ett tag till.... Örtagården har skickat mina fröer med luktvi...