Det är ingen idé att försöka försköna det här med att sko av sin häst och låta den gå barfota. Det är tufft. Det kräver mycket tid, tålamod, fortsatt kontinuerlig hovvård och en hel del anpassning utifrån dagsläget på underlag och hovar.

Så visst kan jag förstå att man inte vill sko av sin häst för det kan ta lång tid innan hästen kan gå obehindrat på alla underlag. Hästen kanske alltid kommer att behöva boots på till exempel steniga grusvägar, eller så har den så pass bra hovar direkt från början att den inte visar någon ömhet alls.

Oavsett vilket beslut man än tar så är det i alla fall värt att skaffa sig all kunskap man kan få innan man bestämmer sig för skott eller oskott. Dessutom tycker jag att det är klokt att ta in kunskap från båda sidor, både från den traditionella hovslagaren och från barfotaverkningen. Ett stort utropstecken är dock att jag för egen del inte på något sätt förespråkar den typ av verkning där man gör ingrepp i hoven sula eller där man raspar på utsidan av hovväggen så att någon av dessa försvagas. När man sedan har en bild av båda varianterna av verkning/skoning kan man själv börja fundera på vad som verkar logiskt och vad som borde vara bäst för hästen.

Jag har lånat en bild som är ganska talande.... Den visar på hästens blodcirkulation i benen med oskodd vs. skodd hov.

Jag tror inte att jag behöver upplysa er om att det kalla och blå benet närmast i bild har en skodd hov. Fundera nu på vad det här innebär för hästen. I vilken mån känner den underlaget? Hur är förmågan att kunna pumpa tillbaka blod till hjärtat, vilket är en av hovens viktigaste funktioner. Hur fungerar stötdämpningen i denna hov och vilken belastning innebär det för lederna ovanför?

Jag ångrar inte en sekund att jag lät sko av Goliath, även om jag visst funderade på skor igen när han var som ömmast under sommar och höst då han haft en laminitis (fång i hovarna)- känning i maj. Men i det läget hade jag lärt mig så pass mycket att jag visste att om jag skodde honom skulle jag bara dölja problemen som uppstått i hoven och dessutom göra dem än värre. Så jag bet i det sura äpplet och fortsatte verka, skaffade boots så att vi bättre tog oss fram på alla underlag, såg över vad G åt och försökte utöka hans möjligheter till rörelse som är grunden till bra hovar. Så sakteliga blev han bättre och bättre och i dagsläget tar han sig fram på så gott som alla underlag.

Nu har vi haft några dagar med riktigt halt och isigt underlag och jag har fått låta Goliath vila. Men varför inte ge en vila när hästens förutsättningar kräver det hellre än när min situation eller ibland vilja (dåligt väder...trötthet osv) avgör det hela.

För min del uppväger fördelarna de nackdelar som finns och att sko med traditionella järnskor kommer aldrig mer vara ett alternativ för mig,

Såhär såg Goliaths hovar ut idag, nyverkad igår. Vätan har gett honom fula djupa mittstrålfåror, trots det klarar strålen av de flesta underlag. Lamellranden är på flera ställen utvidgad och det har även bildats röta. Dock har den alltså läkt en hel del sen i maj. Jag har tagit ner mer på trakten den här gången, även om det fortfarande får finnas några mm kvar för att skydda den dåliga strålen. Tar jag ner mer trakthöjd i nuläget blir G ömfotad, därför sänks trakten i sakta takt.

Om du är insatt i barfotaverkning tar jag gärna emot tips på vad jag kan göra bättre eller för en diskussion om Gs hovar!

Vänster fram

Vänster bak

Höger fram

Höger bak

Hovvinkel fram

Vinkel bak

Traktvinkel vänster fram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Några trädgårdsbilder från dagen...men de känns som ett skämt och oerhört oviktiga efter flera av de inlägg som finns att läsa på FB. Människor som är hatiska, som vill bygga murar och använder våra gamla och sjuka som svepskäl. Om än kroppen int...

Äntligen lite långledighet och ett ypperligt tillfälle att vara ute och njuta av den begynnande våren! Vi har ju kanske ett litet annorlunda synsätt på det här med att slappna av och njuta. Eftersom huvudet får slita på vardagarna är det underbart at...

Nu har vi bestämt att våren är här och dagarna tillbringas mest utomhus. Vår familj älskar att vara ute och därför lägger vi kanske mer tid och pengar ute i trädgården än inomhus. Lisen har blivit så glad i att mata kaninerna men idag var det Jac...

Min fina bergsklematis i rosa och vitt har överlevt vintern i frostvitt mörkt garage och nu får den vakna till liv i uterummet. En omplantering och klätterstöd så hoppas jag att den ska trivas! ...

Idag har rosorna fått skuggnät inför den stundande vårsolen. Risken finns att rosorna vaknar innan tjälen gått ur marken och då kan de inte dricka vatten. Så nu lurar jag dem att sova ett tag till.... Örtagården har skickat mina fröer med luktvi...