Åh vad jag väntar! Jag har nämligen rosor på gång. Varje dag går jag och kikar hur långt de har kommit och blad för blad avslöjar de lite mer av sig själva.

Jag är ny på det här med rosor. Överallt står det om hur svårt det kan vara att ta hand om dem så att de trivs. Gammaldags sorter är säkrare då de varit med länge och är av de tåligare sorterna jämtemot de nya hybriderna.

Efter att ha varit på Öppen trädgård nere i Västergötland i en fullkomligt överdådig rosenträdgård kände jag hur jag plötsligt ville ha mer romantik i min egen.

Min mamma tycker också om rosor och har några fina exemplar hemma hos sig. Jag och min odlande syster köpte henne en vacker ljusgul ros förra året och den har verkligen levererat. Jag har ett svagt minne av att det var en Lykkefund.

Nästa år ska framsidan här hemma göras om och jag har en idé om att den ska fyllas av doftande rosor och pioner. En sort som jag föll pladask för i visningsträdgården var Mme Plantier, just en gammaldags vit skönhet.

Den rosa Mme Boll (ev var det den jag fotade här nedanför) är också helt underbar, men klarar sig nog inte uppe hos mig i zon 4.

Rosor har aldrig varit min grej förut. De har på något vis varit för vanliga, för "perfekta" för min smak. Men att jag börjar tycka om dem nu är väl ett tydligt tecken på att jag närmar mig tantåldern.

Den här gammaldags rosen fick jag av Torbjörn som äger Pila, som jag red förut. Det var på vinst och förlust som jag grävde ner den då den blivit över i hans altanbygge. Överraskande nog tog den sig och från att ha varit två kala pinnar har den både blad och många blomknoppar!

Min fina New Dawn sväller av knopp på framsidan av huset.

Jag har insett att om det ska bli något bloggat här så lär jag skriva om det jag numera håller på med mest. Min trädgård. Ja bli inte så bestört, något annat blir det allt också.

Efter att jag fyllt 30 så ändrade sig mina intressen. Som inbiten hästmänniska utan häst och med mycket (nåja mer) tid fanns det tid över att verkligen engagera sig i omgivningarna på hemmaplan. I år är det ännu värre med trädgårdsintresset och det medför att vår trädgård ser helt annorlunda ut mot vad den gjorde för tre år sedan när vi flyttade in. Då fanns det rabarber, en halvdöd pion, en död vinbärsbuske, ett dött äppelträd, en tall och kantnepeta. Tallen står kvar, rabarbern är flyttad och kantnepetan är både flyttad och massförökad.

Min tanke är att ni ska få se mer av allt som händer här hemma, mer av min nya passion. Är ni helt ointresserade så tackar jag för titten och ber att få återkomma när min nästa hobby infaller!

När en häst inte trivs märks det ganska tydligt och Odette visade det genom att vandra hagen runt otaliga varv och funderade på att smita under tråden. Så lilla hästen fick åka hem igen efter bara ett par dagar. Stackars Jacob grät och snyftade en halvtimme och sen var det bra med den saken. Barn är fantastiska på att vara i nuet. Det är också skönt att Odette bor nära och hennes fantastiska ägare låter oss komma när vi vill!

Snart går flyttlasset till stallet!

Nu är det verkligen nedräkning!! På lördag kommer Odette till oss och stannar en hel månad ?

Jag fortsätter att andas och hamnar på platser som föder tankar om vad som jordar mig.

Efter stekande sol kom morgonens regn som en livgivande lättnad. Naturen vet vad den gör.

Det är väl bra märkligt...eller...gick upp för trappen och ordet Flöde talade till mig. Vilket ord är det första som dyker upp som spelbart i wordfeud när jag kryper ner i sängen? FLÖDE

Jag kom över ett billigt begagnat - använt 1 gång - schabrak till Odette. Hon lär ju vara fin lilla strumpan!